Johan & Kevin – Vi stannar en stund till ✨🎶

Versuri

[Intro – Tjej, mjukt över atmosfäriska synthar] Det lyser genom rutan, din jacka ligger kvar. Vi borde kanske åka, men jag vill hellre stanna här. [Kille, talat] Kevin, sista bussen går snart. Ska vi ta nästa? [Vers 1 – Kille] Jag hade tänkt att stanna hemma, lät din fråga ligga kvar. Sen kom ett ”Johan, är du vaken?” och en bild från där du var. Nu står vi utanför stationen, du har köpt nåt varmt till mig. Jag har gått med mycket inom mig, men det lättar här med dig. [Tjej] Vi går förbi de stängda affärerna, ser oss själva i ett glas. Du gör en min, jag börjar skratta, glömmer det som tyngt min dag. Och från ett fönster över gatan hör vi basen leta ner. Du frågar om vi ska gå vidare, jag säger: ”Bara lite mer.” [Förrefräng – Båda, växande] Jag behöver inga svar just nu, bara höra när du säger: ”Kom, vi går en liten bit, du kan prata längs med vägen.” [Refräng – Båda, stort och euforiskt] Vi stannar en stund till, låter sista bussen gå. Det finns så mycket jag vill säga, sånt du redan kan förstå. Johan och Kevin, genom ljusen i vår stad. Vi stannar en stund till, jag vill minnas oss så här. Åh-oh-oh, när musiken når oss, åh-oh-oh, är vi fortfarande kvar. Vi stannar en stund till, tills natten blir en bättre dag. [Instrumentalt – Pulserande bas och skimrande synthmelodi] [Vers 2 – Tjej] Du tar upp kameran ur väskan, men jag ber dig vänta lite grann. ”Vi kan filma sen”, jag säger, ”jag vill prata klart ibland.” Så du lägger den åt sidan, sätter dig på samma bänk. Det är enkelt när du gör det, men det betyder mer än du har tänkt. [Kille] Sen berättar du om veckan, om en dröm som kommit av. Jag säger: ”Vi kan börja litet, vi behöver ingen plan.” Och du skrattar åt mitt allvar, säger: ”Du låter som min far.” Sen drar du upp mig ifrån bänken: ”Kom, jag vet ett bättre ställe kvar.” [Förrefräng – Båda, växande] Genom dörren hör vi varje slag, känner golvet under skorna. Du får syn på mig och ler, och jag följer med i sången. [Refräng – Båda, stort och euforiskt] Vi stannar en stund till, låter sista bussen gå. Det finns så mycket jag vill säga, sånt du redan kan förstå. Johan och Kevin, genom ljusen i vår stad. Vi stannar en stund till, jag vill minnas oss så här. Åh-oh-oh, när musiken når oss, åh-oh-oh, är vi fortfarande kvar. Vi stannar en stund till, tills natten blir en bättre dag. [Brygga – Tjej, avskalat över piano] När det blir tyst igen på söndag och det regnar mot mitt glas, kan jag ringa utan anledning, bara fråga hur du har det? [Kille] Du behöver aldrig öva på vad du ska säga först. Du kan börja mitt i meningen, jag ska lyssna på din röst. [Båda – Stegrande] Och när lamporna slår på och de andra börjar gå, står vi kvar och sjunger sista raden— en gång till, innan vi går! [Sista refräng – Båda, kraftfullt med körharmonier] Vi stannar en stund till, låter sista tonen slå. Allt det där jag inte sa förut känns lite lättare ändå. Johan och Kevin, snart går solen över stan. Vi stannar en stund till, jag vill minnas oss så här. Åh-oh-oh, när musiken tystnar, åh-oh-oh, finns du fortfarande kvar. Vi stannar en stund till, sen går vi hem i en ny dag. [Outro – Tjej, mjukt] Det ljusnar bakom taken, du frågar hur jag mår. [Kille] Jag säger: ”Bättre nu, faktiskt.” Du ler och vi går. [Syntharna tonar långsamt ut]