MULLER –

Versuri

[INTRO – mörkt piano, låg elektronisk bas] Jag har stått med ena foten kvar i ett liv som nästan tog mitt namn och andra foten utanför utan att veta vart fan jag ska. Folk säger ”börja om” som om det bara är att gå. Ingen såg nätterna när huvudet aldrig höll käften. Jag blev bra på att säga ”det är lugnt”, skoja bort skiten och bli tyst när någon kom för nära. [VERS 1 – tung gangsterrap] Krav, tider, papper, regler. Håll dig rak, håll dig ren, gör det du sa. Folk ser kroppen men inte kriget bakom ögonen. När kaos varit rutin känns lugnet nästan fel. Jag vet vad jag borde göra men har stått still som om golvet hållit fast mig. ”Imorgon. Sen. Jag löser det.” Men världen frågar: GÖR DU DET? Kärleken går inte att snacka bort. Pengar kan räknas, regler kan läsas, men hjärtat kortsluter. Hon ser när jag stänger av innan jag gör det själv. Jag retas, skrattar, byter ämne för att slippa visa vad som gör ont. Men jag är trött på att fly från allt som betyder nåt. [REFRÄNG – mörk melodisk rap] Jag är inte död än, bara jävligt trött på att överleva. Jag är inte klar än men börjar förstå vad jag måste lämna. Ska jag stå här imorgon kan jag inte leva baklänges mer. Jag måste säga vad jag menar och göra det jag säger. Om du står kvar bredvid mig lovar jag inget sagoliv, men jag kan försöka vara där på riktigt istället för att dra när det blir nära. [VERS 2 – tarotens rörelse] Först håller jag hårt i pengar, trygghet, kontroll. Sen kommer reglerna och processen, långsam som fan. Jag tror inget händer men bakom kulisserna pratar folk, någon räknar, någon väntar. Sen kommer samtalet: ”Vad fan är det vi gör? Vad vill du? Vad blev fel?” Någon säger: ”Det blev inte som jag tänkte.” Sanningen gör ont men är lättare att leva med än halva versioner. Ett samtal till. En sak gjord. Ett löfte som faktiskt hålls. [DANSBANDSPOP – musiken öppnar] Om vägen går långsamt, gå den ändå. Om hjärtat gör ont, låt sanningen stå. Du behöver inte vinna varje krig, du behöver välja ett annat liv. När natten säger ”du kommer aldrig loss”, svara ”se på mig”. [VERS 3 – hårdare beat] Något borde redan varit bestämt men någon har duckat beslutet för länge. Sen kommer allt samtidigt: fel ord, fel timing, känslor som spills ut. Men mitt i röran blir det klart: Aha, det var DET här det handlade om. Gamla kedjor ligger kvar på golvet men sitter inte runt mig längre. [VERS 4 – sorglig rap] Sen kommer besvikelsen. Någon sa något, lovade något, sen blev det inte gjort. ”Jag trodde faktiskt på dig.” Fyra ord kan väga mer än ett hus. Men den här gången springer jag inte. Jag frågar, sätter gränser, hittar en annan väg. Frågan blir inte ”vem gjorde fel?” utan ”hur löser vi det?” [RAPDROP – aggressivt] Skit i deras gamla bild. Jag är inte varje tabbe jag gjort. Inte ett papper, ett prov eller någons sammanfattning av mitt liv. Jag är vad jag gör när ingen applåderar. Vad jag väljer när genvägen står framför mig. Jag kommer göra fel igen, men FEL ÄR INTE SAMMA SAK SOM TILLBAKA. [VERS 5 – relationen] Sen kommer ett meddelande man stirrar på för länge: ”Kan vi snacka?” Någon som brukar ha kontroll har inte så mycket kontroll längre. Pengar, ansvar, framtid, vem bestämmer, vem bär vem? Något som hållits undan kommer fram. Kanske inte ett stort svek, kanske något någon försökt lösa själv. Nu ligger sanningen där. Frågan är inte ”vem vann?” utan ”vad gör vi nu?” Hon är inte en bakgrundsfigur och det är därför det känns. Likgiltighet är enkelt, kärlek är ansvar. Hon hör när ”inget” betyder tjugo saker. Kanske behöver jag inte någon som räddar mig, bara någon jag slipper spela stark inför. Någon jag kan säga: ”Jag vet inte hur man gör det här snyggt, men jag är här.” [EKONOMI – beatet lyfter] Mitt i allt ska räkningar betalas. Pengar kommer inte som magi utan genom jobb, ersättning, samarbete, någon som måste göra sin del. Först går tajmingen åt helvete, sen kommer beskedet och det börjar röra sig. Inte rik, men mindre jagad. Ibland är det fan lyx nog. [SLUTVERS – elektroniskt + dansband + rap] När oktober går mot sitt slut är jag inte där jag började. Allt är inte löst. Ett relationsval finns kvar och någon fråga skaver, men jag ligger inte kvar på samma golv. Jag reser mig ur det som tyngt mig. Varje gång jag går till mötet, svarar, säger sanningen, håller det jag lovar och väljer framtiden framför flykten bygger jag någon det gamla livet inte känner igen. Jag behöver inte radera den jag var. Jag behöver bara sluta leva som honom. [SLUTREFRÄNG – stort, ljust] Jag är inte död än, jag är på väg hem nu. Inte hem till en adress, hem till den jag kunde blivit. Om kärleken står kvar ska jag möta den vaken. Om pengarna kommer ska de bygga nåt bättre. Om dörren öppnas går jag genom den själv. Jag är inte klar än, men jag går framåt nu. Det gamla livet får fan lära sig att leva utan mig.