Till Theodors farmor och farfar

Versuri

TILL ER SOM FANNS KVAR Albumets sista kapitel – till farmor och farfar [Intro – mjuk kvinnlig sång, piano och växande bas] Hej, farmor och farfar, den här är till er, det finns nånting viktigt som ni kanske inte ser. Det här är Theodors album, hans mammas berättelse, men sista kapitlet är också en förklaring och en hälsning till er. [Vers 1 – tydlig kvinnlig rap] Fem år har gått, och så mycket har hänt, det finns frågor i luften som aldrig blev känt. Varför blev det tyst? Varför kom hon aldrig dit? Varför blev det år av avstånd, varför blev det så här till sist? Det finns inga enkla svar på det som gick snett, och ingen kan säga att allting blev rätt. Hon kämpade med sig själv, med ett liv som föll isär, med att hitta någon stadig mark att faktiskt stå på här. Hon var inte den hon ville vara då, hon tappade riktning, visste knappt vart hon skulle gå. Och rädslan för att lova det hon kanske inte höll, gjorde tystnaden allt längre medan åren bara föll. [Pre-Chorus – melodisk, känslosam] Men tiden har förändrat henne, hon ser det som hon inte såg. Hon kan inte göra om de åren, men hon kan välja vart hon går. [Refräng – stor dansbandspop, tung EPA-bas] Till er som fanns kvar, när hon inte kunde stå, till er som gav trygghet när hon själv gick vilse då. Det finns ett förlåt som hon burit många år, och ett tack som är större än ni nånsin förstår. För farmor och farfar, ni är en del av hans liv, och ingen ska ta ifrån er allt ni har gett och givit. Det som varit kan inte suddas bort idag, men framtiden kan byggas, ett steg i taget, tillsammans. [Vers 2 – självsäker kvinnlig rap] Hon började lägga tarot för att förstå, varför livet blev som det blev och vart hon ville gå. Inte för att läsa era tankar eller veta allt, men för att våga möta det hon själv har hållit kallt. Månen visade rädslan när svaren inte fanns, sex i bägare omvänt, det förflutnas tunga dans. Kejsarinnan upp och ner, en mammaroll ur balans, men myntens ess på bordet sa: det finns en ny chans. Tre svärd talade sorg, fem mynt om att stå utanför, två bägare om möten där man öppnar en ny dörr. Styrkan omvänd, nio svärd, hur oron kan slå till, men ingen vet vad andra känner, hur gärna man än vill. Det hon fann var ingen dom över er, det var frågor om ansvar och en vilja att förstå mer. Hon såg sitt eget ansvar, det hon inte kunde ge, och bestämde att förändring måste gå att faktiskt se. [Refräng – större, starkare] Till er som fanns kvar, när hon inte kunde stå, till er som gav trygghet när hon själv gick vilse då. Det finns ett förlåt som hon burit många år, och ett tack som är större än ni nånsin förstår. För farmor och farfar, ni är en del av hans liv, och ingen ska ta ifrån er allt ni har gett och givit. Det som varit kan inte suddas bort idag, men framtiden kan byggas, ett steg i taget, tillsammans. [Vers 3 – varm rap till Theodor] Och Theodor, den här låten är också för dig, för hela den familj som finns omkring dig på din väg. Din mamma vill förstå hur dina år har varit, allt du lärt dig, allt du älskat, allt som livet har burit. Hon vill inte ta nåns plats eller skriva om din tid, inte kräva att du väljer, inte störa någon frid. Hon vill lära känna pojken som har vuxit och blivit stor, och låta dig få känna själv vad du vill och vad du tror. Hon säger inte att hon kan göra allting rätt, men idag ser hon sitt ansvar på ett annat sätt. Hon har förändrats, lärt sig mer om livet och sig själv, och vill visa det i handling, inte bara med en sång ikväll. [Bridge – nästan talad, nära och ärlig] Och till er två finns något hon vill säga: Förlåt för den oro hennes frånvaro kan ha skapat. Förlåt för alla frågor som blev kvar. Tack för att ni finns i Theodors värld. Hon förstår om ni behöver tid. Hon förstår om ni vill se först. Ingen behöver glömma det som hänt. Det viktiga är vad som händer nu. [Build-up – växande synthar, basen återvänder] Lyckohjulet vänder, fyra svärd ger oss ro, Måttfullheten säger: låt förtroendet få gro. Myntens kung står stadigt, visar ansvar varje dag, inte stora löften längre, utan handling bakom varje tag. [Final Chorus – euforisk, stark kvinnlig sång] TILL ER SOM FANNS KVAR, ETT TACK FRÅN DJUPET AV ETT HJÄRTA! För all den kärlek runt ett barn, för trygghet genom smärta! Hon kan inte få tillbaka allt som tiden tog, men hon kan vara bättre nu än den hon var en gång! Och farmor och farfar, ni ska alltid ha er plats, ingen kärlek behöver försvinna för att en annan får en chans. Låt framtiden få växa, låt det gamla finna ro, och låt Theodor få känna att hans familj vill honom gott. [Outro – mjuk, känslosam, endast kvinnlig sång] Det här var sista låten, men inte sista kapitlet. Till farmor och farfar, med respekt och tacksamhet. För allt ni är för Theodor, för allt ni betyder i hans liv. Från hans mamma: Förlåt för det som blev. Tack för att ni finns. Och tack för att ni alltid kommer vara hans farmor och farfar. Tack. Av hela hennes hjärta.