Johan, Gabriel & Simon – Från då till nu 💙

Sanoitukset

JOHAN, GABRIEL & SIMON – FRÅN DÅ TILL NU 💙 [Intro – Tjej, lugnt] Vem kunde veta när vi sågs en dag att vänskapen skulle finnas kvar? [Kille] Olika vägar, men här är vi nu, med alla våra minnen från då till nu. [Båda] Johan, Gabriel och Simon – vi tre, så mycket mer att dela, så mycket kvar att se. [Vers 1 – Kille] På Nolhagaskolan, hemma i Alingsås, började historien som blev en del av oss. Jag gick i åttan, du började sjuan då, Gabriel, där möttes våra vägar två. [Tjej] Mitt bland alla lektioner och dagar som gick växte en vänskap, bit för bit. Ingen av oss visste hur framtiden såg ut, men det som började där har aldrig tagit slut. [Förrefräng – Kille] Ett första hej kan kännas ganska litet då. [Tjej] Men tänk vad många minnen det kan leda till ändå. [Båda] Åren går och livet ändrar sig, men här finns du för mig och jag för dig. [Refräng – Båda] Johan, Gabriel och Simon, från första hej till där vi står. Vi har gått åt olika håll ibland, men vänskapen består. Från skolkorridoren till ett meddelande nu, vi har så mycket kvar att prata om ännu. När vår Snapchatgrupp lyser upp igen är det vi tre som hörs, och samtalet tar fart igen. [Vers 2 – Tjej] Simon, jag skulle prova handel en dag, det var där vi träffades, du och jag. Jag tänkte att det kanske var en väg för mig, och mitt i allt det nya lärde jag känna dig. [Kille] Sen ändrade jag mig, estet blev mitt val, en annan väg, en annan skolsal. Men vänskapen följde med från den där dan, du fanns kvar fast jag hade bytt min plan. [Förrefräng – Tjej] Tänk att något som jag bara skulle prova på— [Kille] gav mig en vän som jag har kvar ändå. [Båda] Åren går och livet ändrar sig, men här finns du för mig och jag för dig. [Refräng – Båda] Johan, Gabriel och Simon, från första hej till där vi står. Vi har gått åt olika håll ibland, men vänskapen består. Från skolkorridoren till ett meddelande nu, vi har så mycket kvar att prata om ännu. När vår Snapchatgrupp lyser upp igen är det vi tre som hörs, och samtalet tar fart igen. [Vers 3 – Kille] Tvåtusentjugotre, då var det dags, jag och Simon tog studenten till slut. En skoltid full av minnen låg bakom oss, och framför väntade livet utanför. [Tjej] Gabriel, året efter var det din tur, ännu en skoltid nådde sitt slut. Vi lämnade skolan, men behöll det vi fått, och vänskapen följde med vart vi än gått. [Brygga – Tjej, stilla] Nu har vi vår grupp där vi hörs ibland, ett litet meddelande från en vän. [Kille] Vi snackar om livet, om stort och smått, om vad som har hänt och hur dagen har gått. [Tjej] Från Nolhagaskolan— [Kille] och ett prova på— [Båda, växande] till alla samtal som vi har idag. Så många små stunder har fört oss hit, och fler ska få bli en del av vårt liv. [Sista refräng – Båda, stort och känslosamt] Johan, Gabriel och Simon, från första hej till där vi står. Vi har gått åt olika håll ibland, men vänskapen består. Från sjuan och åttan, från handel och estet, till studenten och allt som vi ännu inte vet. När vår Snapchatgrupp lyser upp igen blir jag glad när jag ser era namn, mina vänner. [Outro – Kille, lugnt] Jag gick i åttan, du började sjuan. [Tjej] Ett prova på gav ännu en vän. [Båda] Nu har vi alla år att minnas, och vår historia fortsätter än. Johan, Gabriel och Simon – vi tre, så mycket mer att dela, så mycket kvar att se.