Johan och Kevin 2.0 nu kör vi lets fucking go

가사

NÅGON GÅR BAKOM OSS Johan & Kevin – Halloweenduett [Intro – viskande] [Kille] Kevin… hörde du det där? Det var någon som sa mitt namn. [Tjej] Men huset har stått tomt i trettio år… Vem tände lampan? [Vers 1 – Kille] Sista bussen lämnar oss vid vägens slut, över fälten hörs ett långt och ensamt tjut. Kevin lyfter kameran: ”Vi filmar lite till.” Men grinden öppnas långsamt, fast vinden ligger still. [Vers 1 – Tjej] Johan ser ett ansikte i fönstret högst där opp, en hand mot kalla glaset, sen försvinner allting bort. På dörren sitter märken efter naglar, rad på rad, och någon där på insidan tar ett långsamt andetag. [Förrefräng] [Kille] Vi tar ett steg, det knarrar två. [Tjej] Vi stannar till — men stegen går. [Båda] En viskning genom mörkret slår: ”Jag visste att ni skulle komma hit i år.” [Refräng – Båda] Spring, Johan, spring! Kevin, se dig inte om! Någon går bakom oss genom varje tomt rum. Vi hör hur den skrattar, vi hör hur den ber: ”Kom lite närmare, så får ni se.” Spring, Johan, spring! Låt inte ljuset dö! Något står och väntar där vi nyss såg en dörr. Det känner våra namn, det vet vart vi ska gå. På Halloween är vi dem det väntat på. [Vers 2 – Tjej] Alla våra klockor visar samma tid, noll noll tretton — sen slocknar skärmens ljus. Kevin hittar trappan, Johan ropar: ”Här!” Men rösten från källaren säger också: ”Jag är där.” [Vers 2 – Kille] Kameran får liv igen och visar rummet där vi står, men på filmen står en skugga där den inte stod igår. Mellan våra axlar syns ett blekt och stelt leende. Vi vänder oss tillsammans, men det finns ingen där att se. [Förrefräng] [Tjej] Tre tunga slag från våningen ovanför. [Kille] Sen hör vi något släpas fram till vår dörr. [Båda] Och rösten låter precis som en vän: ”Det är jag. Öppna. Släpp in mig igen.” [Refräng – Båda] Spring, Johan, spring! Kevin, se dig inte om! Någon går bakom oss genom varje tomt rum. Vi hör hur den skrattar, vi hör hur den ber: ”Kom lite närmare, så får ni se.” Spring, Johan, spring! Låt inte ljuset dö! Något står och väntar där vi nyss såg en dörr. Det känner våra namn, det vet vart vi ska gå. På Halloween är vi dem det väntat på. [Brygga – nästan tyst] [Kille] Kevin håller dörren. Johan vrider låset. [Tjej] Utanför står någon och andas genom springan. [Kille – avlägset, med eko] ”Johan, det är Kevin. Du måste släppa ut mig.” [Tjej – viskande] Men Kevin står bredvid mig. Och håller hårt i min arm. [Stegring] [Kille] Handtaget rör sig. [Tjej] Ett varv. Två. [Båda – stigande] Vi håller andan — sen börjar dörren gå! [Sista refräng – Båda, kraftfullt] Spring, Johan, spring! Kevin, håll dig nära! Genom krossat glas, hör hur bjälkarna skär! Ut genom trädgården, över stängslets kant, bakom oss hörs rösten: ”Ni glömde någonting kvar!” Spring, Johan, spring! Vi ser vägens ljus! Äntligen långt ifrån det där förbannade hus. Men telefonen ringer — vem ringer oss nu? [Kille – avlägset] ”Johan… jag är kvar. Vem är det du tog med dig ut?” [Outro – viskande] [Tjej] Johan stannar mitt på vägen. Kevin står ett steg ifrån. [Kille] Hans mun är alldeles stilla… [Båda – lågt] Men hans röst hörs i telefon.