Lyrics

Jag hade en vision, en tanke så klar,
En bronsstaty för Zlatan, vår hjälte så rar.
Från idé till verklighet, min plan var stor,
Att hylla hans ära, det var mitt motiv, min spur.
Men se nu, vad händer när andra ser,
Socialdemokraterna tog min idé, det var inte mer.
De snodde min dröm och gjorde den till sin,
Men ändå, jag vet, min vision var det som var fin.


Bronsstatyn står där, i ett förråd nu,
Vandaliserad gång på gång, men jag har inget hu.
Jag såg hans storhet, men de såg bara en chans,
För att ta min idé och sätta sitt eget märkes glans.
Men förbannelsen vilar över det som var,
Statyn står tyst, och väntar på sitt svar.


Så finurlig kreativitet, men ändå så tom,
Att ta någon annans dröm och kalla den sin som.
Men Zlatan förtjänar mer, han förtjänar sin plats,
Och jag hade skapat den, den statyn för hans makt.
Men nu står den där, bortglömd och förlorad,
Och jag undrar, var var alla de som var oroliga?


Bronsstatyn står där, i ett förråd nu,
Vandaliserad gång på gång, men jag har inget hu.
Jag såg hans storhet, men de såg bara en chans,
För att ta min idé och sätta sitt eget märkes glans.
Men förbannelsen vilar över det som var,
Statyn står tyst, och väntar på sitt svar.


Så vad blev av min dröm, min hyllning så sann?
När andra tar vad du gör, och gör det till sin plan.
Men Zlatan vet, han vet vem som såg hans väg,
Och statyn, den kommer, den ska ändå ha sin dag.
Den kommer att resa sig igen, trots allt som var,
För min idé var sann, och den ska alltid vara kvar.


Bronsstatyn står där, i ett förråd nu,
Vandaliserad gång på gång, men jag har inget hu.
Jag såg hans storhet, men de såg bara en chans,
För att ta min idé och sätta sitt eget märkes glans.
Men förbannelsen vilar över det som var,
Statyn står tyst, och väntar på sitt svar.


Så länge vi lever, vår historia är vår,
Och Zlatan förtjänar mer än en staty som står.
Men jag kommer att minnas, mitt första stora drag,
För ibland, även en förlorad dröm ger oss ett slag.