Lyrics

Vers 1:
Hans namn är Linus, och är född –93
med rörelsehinder och diagnosen A-D-D.
Fick hjärninfarkt när han föddes det år,
det kom som en chock och lämnade spår.
Till följd av det fick han epilepsi,
något han ännu vill se förbi.
Så tungt att behöva ta emot det besked.
Det är inte så lätt att leva med.
Han talar för sig själv, av sin erfarenhet –
en mardröm som blivit verklighet.
Det finns olika grader, de som har det förstås.
En förjävlig sjukdom, en kamp för dem.
De som har hinder, de kan mer än vad ni tror,
men möts av blickar från människor som glor.
Se på Linus – han haltar och går snett.
Men människor ser ut på olika sätt.

Brygga:
Var dig själv, för ingen är perfekt.
Du duger som du är – man ska visa respekt.

Refräng:
De bär på sina ärr, men de står ändå kvar.
De har olika vägar, men alla har sitt svar.
De förtjänar kärlek, och de kräver respekt.
Det är såhär dem lever – ingen är perfekt.

Vers 2:
Med en svagare hand och en haltande fot
så tar han sig fram, men inte lika fort.
Han är en man med ett hett temperament,
som kan misstolka saker och skämt.
Att ha ett hinder kan vara tungt när man lever.
Regeringen bestämmer – det blir hårdare regler.
När hjälpen behövs är väntan så lång.
Det ska inte vara så, gång på gång.
Det behövs en förändring och en förbättring.
De är minst lika värda med funktionsnedsättning.

Refräng:
De bär på sina ärr, men de står ändå kvar.
De har olika vägar, men alla har sitt svar.
De förtjänar kärlek, och de kräver respekt.
Det är såhär dem lever – ingen är perfekt.