Lyrics

[INTRO]


[VERSE1]

Nätter på akuten, larm som aldrig tar slut.
Sjuksköterskor springer, och vårdar varje minut.
Undersköterskor kämpar, torkar svett och tår.
Tar hand om de svaga, år efter år.
De jobbar i skift, ingen rast, ingen ro.
Ger medicin och tröst, de ger mer än vi tror.
Med händer som helar, och hjärtan av stål.
De tar varje kamp, och står för vårt mål.



[CHORUS]

De är sjuksköterskor, undersköterskor på stridens front.
De sliter som djur, men får ändå så lite lön för sitt jobb.
I blå kläder de jobbar, de håller oss kvar.
De är hjältar i vardagen, de finns alltid där.



[VERSE2]

När natten är lång, och staden sover tyst.
Sköterskorna stannar, vårdar allt som är brustet.
De tröstar, de lyssnar, i varje mörkt rum.
Deras närvaro lugnar, deras omsorg är ren och tung.
Undersköterskor står starka, tar hand om var kropp.
De tvättar och klär, stöttar steg för steg utan stopp.
De sliter så hårt, men deras lön är så låg.
Men de ger allt för andra, utan att tveka, varje dag.



[BRIDGE]

De är sjukhusets hjärtan, de som orkar när vi faller.
De är de första att se till oss, när smärtan oss kallar.
Så många de har räddat, med omsorg och med kraft.
De förtjänar att hyllas, för de gör så mycket mer än sitt kall.



[CHORUS]

De är sjuksköterskor, undersköterskor på stridens front.
De sliter som djur, men får ändå så lite lön för sitt jobb.
I blå kläder de jobbar, de håller oss kvar.
De är hjältar i vardagen, de finns alltid där.



[VERSE3]

De går sina rundor, natt och dag.
Sjuksköterskor ger av sin själ.
Varje steg, varje drag.
De står på frontlinjen när världen står still.
Kämpar mot sjukdomar, ger styrka och vilja till.
De är ryggraden på sjukhusets golv.
Ger all sin tid och kärlek, de ger aldrig upp sitt val.
Trots låg lön och press, står de fasta och fria.
De är hjältarna i blå kläder, som får allting att vrida.



[CHORUS]

De är sjuksköterskor, undersköterskor på stridens front.
De sliter som djur, men får ändå så lite lön för sitt jobb.
I blå kläder de jobbar, de håller oss kvar.
De är hjältar i vardagen, de finns alltid där.


[OUTRO]

Så nästa gång du ser dem, ge dem ett tack och ett leende.
För de bär våra bördor, är den hand vi känner.
De är hjältar i blå kläder, de som alltid står starka.
De är de första i striden, de slutar aldrig vakta.