DU STOD KVAR

Songtekst

[DU STOD KVAR En mammas tack till Theodors pappa] [Intro – Soft piano, intimate female vocal] Det finns ett tack som aldrig blivit sagt, för alla år och allt du har gjort. För varje dag du fanns där för vår son, när vägen tillbaka för mig var för stor. [Verse 1 – Gentle piano and cello] När livet gick sönder och jag tappade bort den människa jag ville vara, fick du bli den som höll vardagen kvar, som såg till att han hade det bra. Du fanns där på morgnar när skolan tog vid, vid middagsbord och sena kvällar. Du såg honom växa, du hörde hans skratt, du fanns där när dagarna växlade. Jag vet inte allt som du burit på, eller hur dina svåraste dagar såg ut. Men en sak har jag alltid vetat om dig: att du älskar vår pojke på riktigt. [Pre-Chorus – Strings begin to rise] Och åren gick, medan jag stod långt bort, med så mycket jag inte förmådde. Men mitt i allt som jag själv hade förlorat, fanns tryggheten som du gav honom. [Chorus – Powerful, emotional] Du stod kvar, när jag inte kunde, du höll hans värld i dina händer. Du gav honom dagar, du gav honom år, en kärlek som aldrig försvinner. Du gav honom mer än ett tak över huvudet, du gav honom ett hem att växa i. Och om jag aldrig har sagt det förut, så vill jag säga det nu: Tack för att du är hans pappa. Tack för allt du gav vår son. [Verse 2 – Acoustic guitar, warm steady rhythm] Du fick se de där små förändringarna, när en liten pojke blev stor. Du fick höra hans frågor och drömmar, vara den som förstod hans ord. Kanske fanns dagar när orken tog slut, när du själv hade behövt få vila. Kanske fanns stunder av skratt mitt i allt, som fick hela världen att skina. Jag vill inte måla ditt liv som en kamp, för jag vet att ni också haft glädje. Ni har byggt era minnen, ett liv som är ert, och det är någonting ingen kan ändra. [Pre-Chorus – Building drums] För kärlek är inte de stora orden, det är allt man gör varje dag. Och när jag tänker på Theodors barndom, är jag tacksam att du fanns kvar. [Chorus – Full band and soaring strings] Du stod kvar, när jag inte kunde, du höll hans värld i dina händer. Du gav honom dagar, du gav honom år, en kärlek som aldrig försvinner. Du gav honom mer än ett tak över huvudet, du gav honom ett hem att växa i. Och om jag aldrig har sagt det förut, så vill jag säga det nu: Tack för att du är hans pappa. Tack för allt du gav vår son. [Bridge – Music drops to piano, fragile vocal] Och så kom dagen jag äntligen ringde, på hans elfte födelsedag. Fem år av tystnad låg bakom min röst, och jag visste knappt vad jag skulle säga. Men du hjälpte oss hitta ett första steg, du lät det förflutna få vila. Och plötsligt fick jag höra vår pojke igen, en röst jag hade saknat så länge. Jag vet att ett samtal inte ändrar allt, att fem år aldrig kan göras om. Men tack för att du hjälpte mig öppna en dörr tillbaka till vår son. [Final Chorus – Key change, massive orchestral climax] DU STOD KVAR, NÄR JAG INTE KUNDE! DU GAV HONOM TRYGGHET OCH KÄRLEK! Du gav honom barndomens dyrbara år, och minnen som alltid ska leva! Du behöver aldrig lämna din plats, för att jag ska få hitta min egen. Han behöver inte välja mellan oss två, han får älska oss båda på vägen! Och vad än framtiden kommer att ge, vill jag att du ska förstå: Jag är så tacksam för pappan han har, för allt som du gjort för oss två! [Outro – Piano, cello, soft emotional vocal] Jag vet inte allt du har gått igenom, men jag vet vad du gav vår son. En barndom. En trygghet. En pappa som stod kvar. Och från en mamma som aldrig slutade älska sitt barn, kommer ett tack som borde ha sagts för länge sen. Tack för Theodor. Tack för din kärlek. Och tack för att du är hans pappa. [Whispered] Du stod kvar. Och det kommer jag aldrig glömma.