DU VILL HIT MEN DU SITTER FAST

歌詞

[Intro] Jag känner när du stänger av. Inte för att du slutat känna, utan för att allt blivit för mycket. Du är långt borta, men tankarna går i cirklar runt samma plats. Du vill lämna det som händer där, men ansvar, trötthet och lojalitet håller dig kvar i en situation du inte längre kan styra. [Vers 1] Du tittar ut men ser ingenting. Det som skulle ge dig luft har istället tömt dig. Det som skulle kännas fritt har blivit ännu ett ansvar. Du försöker vara den som styr och säger: Vi löser det. Men under rösten finns osäkerheten. Du vet inte om planerna håller, om den andra personen orkar eller hur mycket du själv kan bära. Ju mer kontroll du visar, desto tydligare känner du hur den glider ur händerna. [Förrefräng] Du säger inget till mig för att du inte vill lova att du kommer och sedan behöva ta tillbaka det. Så du väljer tystnaden. Inte för att du inte tänker på mig, utan för att du ännu inte vet hur allt ska förklaras. [Refräng] Du vill hit, men sitter fast mellan två vägar. Den ena säger: Stanna. Ta ansvar. Lämna ingen ensam. Den andra säger: Åk hem. Släpp taget. Kom till platsen där du får vara tyst. Du tänker på min dörr, på lugnet och på att slippa vara stark en stund. Men du vågar inte säga ja innan du vet vad resan kräver av dig. [Vers 2] Det finns två starka viljor i samma berättelse. Den ena försöker driva allt framåt, den andra blir svår att läsa. Ena stunden finns energi, nästa är den borta. Du hamnar mitt emellan och vill säga: Jag kan inte bära både dig och mig. Men orden stannar, för bandet mellan er består av historia, gamla mönster och lojalitet som både skyddar och fängslar. Du försöker gå, men vänder om för att kontrollera att den andre fortfarande står kvar. [Rap 1] Två kungar men ingen tron, två viljor i samma zon. En vill fram, en tappar fart, en försöker hålla planen klar. Men styrka blir svag när kroppen säger stopp, och stolthet blir tung när allt rasar ihop. Du står rak fast du håller på att vika. Du säger att allt är lugnt, men du orkar knappt kriga. Du vill släppa kontrollen men vågar inte släppa taget. Du vill hem, men vill också veta att ingen faller när du går. Därför står vägen still. [Vers 3] Jag ser inte någon som njuter av att hålla mig utanför. Jag ser någon som stängt av delar av sig själv för att kunna fungera. Du känner, men på avstånd. Du saknar, men trycker undan det. Du vill skriva, men varje mening känns som början på ett samtal du inte orkar avsluta. Du vet att jag märker när något är fel och att ett enkelt “allt är bra” inte räcker. Så du väntar. Tystnaden växer, skulden växer, och till slut känns ett vanligt hej för litet för allt som ligger mellan oss. [Refräng] Du vill hit, men sitter fast mellan två världar. Den ena är kaoset du känner. Den andra är lugnet du inte riktigt vågar lita på. Här behöver du inte styra, vakta eller lösa någon annans liv. Du kan komma in, lägga ner allt och säga: Jag orkar inte prata. Men först måste du avgöra hur mycket ansvar som är ditt och hur mycket du måste lämna tillbaka. [Vers 4] Det finns också något praktiskt som inte faller på plats. Transport, tid, pengar, vem som kör och när ni kan åka. Ingen stor katastrof, bara små hinder som tillsammans blir tunga. Du tänker: Hur ska jag komma därifrån? Vem hämtar? Kan jag lova att jag kommer? Därför betyder en enkel lösning mer än stora ord. Om jag säger att jag löser skjutsen försvinner åtminstone ett hinder. Du längtar efter en plan som håller och en plats utan nya konflikter. [Vers 5] Dina känslor för mig är inte borta. De ligger under tröttheten, stoltheten och allt du försöker kontrollera. Det finns en dragning, en värme och en trygghet du förknippar med mig. Det skrämmer dig nästan mer än det lockar dig. Passion kan du fly från, men trygghet ser igenom dig. Den märker när du spelar, när du blir kall för att du känner för mycket och när du säger “jag vet inte” fast sanningen är: Jag vet vad jag vill, men inte om jag vågar välja det. [Rap 2] Du känner starkt men visar det svagt. Du tänker på hemmet men går vilse varje natt. Du vill vara fri men binds av ditt blod. Du vill komma, men säger: Vi får se. Du vill slippa vara på vakt, men stoltheten säger att du måste hålla makten. Vilken makt? Du är trött. Vilken kontroll? Du står still. Välj inte hela framtiden. Välj bara nästa steg. Bilen. Vägen. Dörren. Rummet där ingen kräver en föreställning. Säg bara: Jag är slut. Jag vill komma till dig. Kan du hjälpa mig hem? [Bro] Du vill komma hit för att landa, inte för att lova hela framtiden. Du behöver en plats där du inte ansvarar för allt, där skjuts och mat går att lösa och där morgondagen inte måste planeras i natt. Men du är rädd att jag är arg, att frågorna kommer direkt och att du inte kan leva upp till närheten. Så du väger två val: stanna kvar i det som håller dig fast, eller komma till mig och möta det du undvikit. Innerst inne vet du vilket du längtar efter. [Slutrefräng] Du vill hit, inte för att allt är löst, utan för att du inte orkar lösa mer ensam. Under förvirringen finns