Lyrics

[vers 1]
Om nån hade frågat – lyssnat mer än de hört
Kanske läst mellan raderna, där verkligheten gömmer smärtans lönn
Men tiden var knapp och min oro för lång
Så de klippte i berättelsen – sa: ”Ta bara det som känns som tvång”

Men en kropp ljuger aldrig, den vet vad som sker
Det är inte fantasier när huden brinner ner
Och okunskap är farligt när den göms bakom vit rock
För det jag bär på blev en last – som ingen tog på allvar i ett chockblock

[rapvers 1]
Och jag fattar inte än idag – hur nära inte såg
De sa att de brydde sig, men vände sig bort ändå
Var mina ögon för trötta? Var mitt rop för svagt?
Eller blundar vi för varandra när sanningen känns för naket?

Jag vet att jag själv inte ser allt klart
Det är inte brist på vilja – jag är bara annorlunda start
För jag bär på saker som filtrerar bort signal
Och när du inte känner efter – då blir varningarna smal

Så ja, jag önskar nån såg innan allting blev såhär
Innan kroppen blev mitt rop, min spegel – min barriär

[Vers 2]
Det som en gång bar mig har börjat ge vika
Benen darrar och hjärtat slår fel
Små signaler, som ingen vill lyssna på
Fast jag ropat gång på gång till fel instans

Och huden berättar sin egen historia
Med fläckar där färg en gång bodde kvar
Jag har lindrat med tystare medel
När ingen ville lyssna, när ingen förstod

[Refräng]
För min kropp har börjat ropa
På ett språk som ingen ser
Och det sipprar ur porer, ur navelns botten
Som sanning ur förträngda led
Men jag står med det jag bär på
Med allt som dolts och gömts
Och även om jag vacklar
Så vägrar jag bli glömd

[Rapvers 2]
Kunskap är makt men ignorans är ett vapen
Och när dörren stängs, blir du själv med dina skrapsår och trappen
Jag höll mig på benen när marken var svag
Men i systemets ögon var jag bara ett namn utan behag

Hade nån sett helheten, lagt pusslet noggrant
Inte bara symptom i ett fack – som om själen var oviktig konstant
Så mycket kunde ha lindrats, så mycket kunnat förstås
Men när tystnad möter smärta – då skär den allra hårdast och blåst

[Rapvers 3]
Det går inte att se allt själv, när sinnet filtrerar
När diagnoser bygger murar som ingen förklarar
Men är det inte andras roll att stå där då
När min värld lutar snett – borde nån hålla kvar?

Så jag frågar dig nu – du som sa att du såg mig
Varför såg du aldrig på riktigt när kroppen bedrog mig?

⸻

[Bro – naken och starkt sjungen]
De sa: ”Ta det viktigaste först”
Men allt var viktigt – det var ju mitt liv
Jag blev en droppe i deras system
Men jag svor att inte sluta slåss

[Sista refräng – med styrka]
Ja, min kropp har burit stormar
Som ingen har sett på papper än
Men jag vet vad jag känner, jag vet vad som sker
Och jag tänker inte förneka den
Så jag skriver det i sången
Lägger sanningen i ljud
Och även om de blundar
Så hörs jag nu –
under min hud