Rus till ras (jonnys version tallies reality public Music no gangsta)

Lyrics

[TEXT] [INTRO] natten vet mitt namn men den säger inget till nån alla sitter vakna fast klockan redan blivit morgon fönstret immar igen, samma trapphus, samma bord samma blickar utan sömn, samma lögner utan ord först var det skratt, först var det lätt, först var det “bara en gång” först var det folk som sa vi lever nu, vi är unga, vi är igång ingen såg hålet under skratten, ingen hörde kroppen be ingen fattade att vissa steg i mörker aldrig leder ner i fred [VERS 1] det började litet inte sånt som river sönder hela själen första veckan bara nåt som flytta tankar lite snett och gjorde kvällarna lättare att bära man blev mjukare i kanterna man snacka mer man orka vara kvar längre kunde skratta fast man egentligen ville hem och alla runt omkring sa kolla, du är lugn nu kolla, du är skön nu kolla, du är med nu ingen såg att nåt redan hade börjat ta betalt för sen blir nätter längre samma låt på repeat samma soffa samma folk som säger bror, syster, familj men ingen är familj när solen går upp och verkligheten kommer in då ser man kaffekopparna fimparna tystnaden ögon som flackar telefoner som dör och folk som lovar saker de aldrig kommer göra när man inte pundar då märks allt dammet på bordet disken i köket missade samtal barnets fråga mammans oro räkningen på golvet den där vännen man inte svarat den där kroppen som vill sova men inte hittar hem när man inte pundar hör man sitt eget huvud för tydligt och det är det många flyr från inte bara mörkret utan tystnaden efteråt [PRE CHORUS] för först känns det varmt sen känns det normalt sen känns det som att man måste ha det för att ens känna nåt alls först var det färg sen blev det grått först var det “vi lever” sen blev det “hur fan tog vi oss hit” [REFRÄNG] från rus till ras från glasögonblick till sönderslagna dar från vi mot världen till ingen är kvar från hjärta till asfalt från eufori till kramp från jag mår bäst nu till jag försvann och alla vill flyga men vingarna brann ingen ser glädjen när skuggorna vann från rus till ras från rus till ras [VERS 2] sen kommer nästa nivå inte lätt längre inte mjukt längre inte socialt eller lite kul nu börjar folk jaga sekunder nu börjar ögon bli kalla nu börjar kroppen gå snabbare än själen hinner med någon städar maniskt mitt i natten någon pratar utan punkt tills rösten spricker någon tittar ut genom gardinen som om hela världen är där ute någon lovar guld och gröna skogar och glömmer allt dagen efter någon river isär sin egen trygghet och kallar det kontroll man ser det på käkarna på händerna på hur folk aldrig riktigt landar i stolen på hur de säger vänta lite bara vänta lite till jag ska bara fixa jag ska bara ringa jag ska bara ut en snabbis sen är tre timmar borta sen är pengar borta sen är löften borta sen är människan nästan borta och tyngre än så det finns alltid tyngre än så där glädjen inte ens längre är glädje bara frånvaro av smärta för en liten stund där kroppen sjunker där ansiktet slocknar där man nickar till mitt i meningar där folk omkring håller koll så ingen slutar andas där hela ruset inte handlar om att leva utan om att slippa känna hur långt bort man kommit från sig själv det är där skrattet låter konstigt det är där musiken går på men ingen lyssnar det är där själen sitter i ett hörn och tittar på kroppen som ett främmande rum [REFRÄNG] från rus till ras från glasögonblick till sönderslagna dar från vi mot världen till ingen är kvar från hjärta till asfalt från eufori till kramp från jag mår bäst nu till jag försvann och alla vill flyga men vingarna brann ingen ser glädjen när skuggorna vann från rus till ras från rus till ras [VERS 3] sen kommer avtändningen och den har inget beat inga likes inga polare som tycker man är skön bara kroppen som protesterar svetten kylan ilskan skammen ben som inte hittar ro ögon som vill sova men hjärnan vägrar släppa taget eller tvärtom en tyngd så tung att man knappt orkar resa sig från madrassen man blir liten då mindre än sitt eget namn mindre än sina egna planer hela världen blir ett kvitto på allt man tappat när man kliver av då kommer känslorna tillbaka utan filter sorgen står först i dörren sen kommer tomheten sen kommer minnena sen kommer frågan vem fan är jag utan det här för många har glömt sitt riktiga skratt sin riktiga hunger sin riktiga vilja de vet bara hur det känns att jaga inte hur det känns att bygga och just där när huden känns för trång och tiden går för långsamt då viskar mörkret igen bara en gång bara lite bara så du orkar bara så du blir dig själv men det är aldrig bara det är där cirkeln sluter sig det är där folk går på igen inte alltid för att de vill festa utan för att de inte står ut med fallet mellan dröm och verklighet [BRIDGE] på igen och plötsligt känns allting möjligt i några minuter man pratar fortare går rakare skrattar högre eller sjunker lugnare mjukare längre bort beroende på vilket mörker man valt och för en sekund tror man att nu nu är jag tillbaka nu fungerar livet nu älskar jag världen igen men sanningen står