Majestät i helvetets spel, kvinna

Lyrics

[INTRO]TallieTaiii är inte köttet ni ser. Jag är medvetandet bakom blicken. En själ inkapslad i en dödlig spelpjäs, utsänd på en jord där ingen jävel spelar efter samma regler.Ja kom inte hit för att bli ägd. Ja kom hit för att spela mitt eget spel. [VERS 1]Ja växte upp där kärlek hade klor under sin hud, där ett barns första läxa var att aldrig lita på ett ljud. Lärde mig att läsa faran innan orden lämnat mun, medan andra barn fick trygghet fick jag vakta varje stund.Ja har burit andras ondska som en skuld jag aldrig haft, blivit nedtryckt under stövlar men ändå behållit min kraft.Fått mitt hjärta sönderslaget mot en iskall jävla vägg, sen fått höra att jag borde vara tacksam för mitt liv.De har kastat mig mot avgrunden och kallat fallet för mitt val, men de såg aldrig hur jag klättrade med blod på varje nagel kvar. Och det värsta var inte smällen, inte hatet, inte sveken, utan att behöva lära sig att kärlek kunde vara själva hotet. [PRE] Jag blev aldrig gjord av pansar, jag har hud som går itu. Under varje ärr finns någon som fortfarande längtar ut. Jag har stått som sista muren när mitt inre rasat ner, och jag undrar vem som fångar mig den dagen jag inte orkar mer. [REFRÄNG] Ur förnedringens djup reste sig min själ till majestät, min krona smidd i helvetets eld, men mitt hjärta bär på sår! Jag har betalat med mitt blod för varje steg och varje år! Min kropp är bara pjäsen, min själ är den som ser, jag har blivit slagen ur spelet men jag reser mig igen! Tro, hopp och kärlek, genom helvetets korridor, jag har burit mina löften fast de slitit mig itu! Det är mitt liv, mitt öde, mitt förbannade spel, och ingen annan äger mina drag, min själ, min väg! [DROP] Min krona smidd i helvetets eld! Mitt blod! Mitt spel! Min själ! Jag har förlorat mina rundor men aldrig min identitet! [VERS 2] Jag har gett min sista krona när nån annan behövt få mat, stått kvar när folk har svikit, hållit löften de förkastat. Jag har behandlat människor som jag själv vill bli bemött, gett respekt även till dem som aldrig ens försökt. Min lojalitet var helig, inte nåt man kunde köpa, jag har burit andras bördor tills jag knappt har kunnat röra mig. Men vad fan får man tillbaka när man ger tills man är tom? När ens hjärta blir en tillgång som de plundrar gång på gång? Jag har lärt mig denna läxa genom kött och genom ben: att ett hjärta utan gränser kan bli sönderslaget helt. Så jag sviker inte värmen, men jag lämnar deras bord, för min trohet är en hederskod, inte bojor runt min kropp. [PRE] Jag vill inte bli som dem som lät mig blöda där jag stod. Jag vill inte låta bitterheten förgifta allt mitt blod. Men jag tänker aldrig mer förväxla kärlek med att tåla allt, för även den som ger sin själ behöver någon som står kvar. [REFRÄNG IGEN] [VERS 3] Jag är mamma till två hjärtan, det är större än mitt namn, jag vill ge dem den förbannade trygghet jag själv aldrig fann. Det finns dagar som har stulits, finns en saknad utan bot, finns ett avstånd som kan krossa någon stående på två ben. Jag har hållit mina frågor när jag velat skrika ut, för ett barn ska aldrig tvingas bära vuxenvärldens skuld. Jag vill vara deras fristad, inte ännu en domstol, deras självklara tillflykt när det stormar på vår jord. Och när sista sedeln brinner mellan räkningar och krav, när min egen kropp vill ge upp men jag ändå måste dra, då är kärleken min kompass, inte någon jävla kedja, jag ska aldrig göra deras barndom till en kopia av min egen. [BRYGGA] Universum… jag har en fråga. Om min själ valde att komma hit, varför gör det då så förbannat ont att vara här? Jag tror på något större, men jag tänker inte kalla övergrepp på en människas värdighet för heliga gåvor. Tron är inte att blunda. Hoppet är inte att ljuga. Och kärlek är fan inte att låta någon trampa sönder en. Jag har varit lojal mot människor som inte ens var lojala mot sanningen. Nu måste jag också vara lojal mot mig själv. [BUILD-UP] Jag är inte ert offer! Inte er syndabock! Inte en jävla bricka på någon annans bord! Jag är spelaren! Jag är själen! Ur förnedringens djup reste sig min själ till majestät! [SISTA REFRÄNG] Ur förnedringens djup reste sig min själ till majestät, min krona smidd i helvetets eld, hör hur sprickorna ger ljud! Det är inte guld som glänser, det är själen under hud! Jag har förlorat tid och trygghet, blivit sliten bit för bit, men jag vägrar låta hatet bli mitt enda arv i livet! Tro när mörkret slukar himlen! Hopp när sista kortet bränts! Kärlek utan att förlora den jag själv har blivit än! Det är mitt liv, min spelplan, min förbannade existens! Jag kan falla tusen gånger, men min själ har ingen ägare! [OUTRO] Jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad. Inte för att världen alltid förtjänat min godhet. Utan för att jag vägrar låta världen förvandla mig till det som skadade mig. Jag är inte osårbar. Jag är inte färdig. Men jag har fortfarande min tro. Mitt hopp. Min kärlek. Och en själ som håller i nästa drag. Min krona är smidd i helvetets eld. Mitt liv. Mitt eget spel.